Som avslutning på veckans tema, får vi ta del av en hjärtevärmande dröm från min mor…………
Unga HBTQ-kvinnor i vår by ger mig rörande insikt om vad som hänt i samhället sedan jag växte upp.
På Österlen är det ännu svårt för små bröder att ha två mammor. Kanske kvävs mamman av homofobi och lämnar byn – likt andra samkönade par — men samhällsutvecklingen har tagit ”jättekliv” i rätt riktning.
Genom de unga kvinnorna hamnar jag 35 år bakåt i tiden.
DRÖM OM PIANO OCH KÄRLEK
Det blir siste september -88 och tid för fredagsmöte med BUP.
På förmiddagen for mor och min kompanjonlärare till Kristianstad. Detta skedde före ”Helen-mordet”, så Britt vågade lämna mig ensam på vår gård.
En tid efter det att mor kommit hem, hade vi ett samtal, som jag sällan glömmer. Samma natt hade Britt en säregen dröm om piano och kärlek. Jag var så gott som 13 år, hade till stor del tagit mig ut ur min barndomspsykos och vi kunde alltmer prata som jämlikar.
Vid samma tid ordnade skolan så att jag fick spela tillsammans med en pojke i Tomelilla. Han var två år äldre än jag och tilltalade både Britt och min lärare. Även jag blev litet rörd då vi hade musiklektion. Min kompanjonlärare undrade om jag kände för honom – jag kände ju inte lika mycket som jag gjort för Catharina, men något kände jag allt. Kanske ”litet attraktion” som min lärare skojade och sade.
Inte konstigt att Britt fick uppleva denna dröm…..
I drömmen var mina föräldrar på resa till Frankrike, kanske Belgien. Jag spelade piano på café eller bar. Allt fortsatte så – de första dagarna, men så en kväll satt jag längre än vanligt vid pianot. Jag spelade och spelade, nästan förtrollat, Britt såg, där Bengt och hon satt och drack gott, hur en ung man kom fram till mig. Han spelade visst också piano, han slog sig ner vid ett annat instrument och vi började musicera. Britt blev djupt berörd när hon såg oss få kontakt, hon tänkte att vi då kom att leva tillsammans.
Hon märkte att vi kunde kommunicera och att vi fann varandra genom musiken. Han var seende och jag blind. Då Britt såg oss spela ihop kväll efter kväll, erfor hon de värmande orden:
”nu är Maria i hamn, nu kan jag dö, nu är också jag i hamn. ”
En sagolik dröm, som kunnat bli sann, om jag dragits med kraft till en man…….