I dagarna pågår ”Stockholm Pride” för fullt. Det är en festival för rätten att vara den en är och att älska den en vill.
I vår tid, vet vi att personer med NPF har svårare att känna sig hemma i vår snäva könsnorm, det vi kallar att vara Cis-person.
Låt våra unga poeter, med blindhet och neuropsykiatri, förklara om att vara bisexuell/HBTQ.
Vad har egentligen hänt sedan andra delen av 80-talet, när Maria Liesland förstod att hen var könsöverskridande? Hur möttes barn och unga med barndomspsykos för drygt 35 år sedan?
I ”regnbågsveckan” försöker SFF skildra vilken hisnande utveckling som skett.
Det värmer i Marias hjärta att se unga synskadade med NPF växa upp och bli fria könsindivider.
Förmodligen är det skillnad mellan upplysta och mindre upplysta delar av Sverige.
I all välmening ville BUP och skolfolk lära barndomspsykotiska barn ett system för hur man umgås mellan könen.
Ja, som rektorn i Tomelilla, så träffsäkert beskrev:
”Ungdomar med autism behöver lära sig regler för samspel mellan könen – som de lär grammatik eller matematik”.
Det säger Mycket om den tidens syn på det könsöverskridande.
Om vi lär barn som växer upp att bli normala, blir de harmoniska vuxna.
Man ville lära barn och unga en enda sanning, som var sann i alla tider.
Det kan ta tid att ompröva ”gamla sanningar” och förmå se dem i ett nytt ljus……
……
Förr trodde man att när människor drogs till bägge könen, blev det en enda salig röra.
Man umgicks sexuellt med vem som helst, struktur för vänskap, familj, arbete, studier och fritid luckrades upp — allt blev en enda sodomi.
De första som vågade visa sig öppet Homosexuella, var några präster på Österlen. På 70-talet höll de till i byn Virresta, (vilket talande namn). Där rådde sodomi och anarki.
När de första ”homofilerna” trädde fram i vår trakt, Ja, även kvinnorna så småningom, trodde min adoptivfar att könsöverskridande människor levde så.
Det adoptivfars nära vänner kände till var också denna ”oreda” mellan könen.
Adoptivfar har stöttat mig, vi hade mycket fina samtal om detta mot slutet av hans liv.
Det var denna struktur, som min lärare och ”fostermor”, ville lära mig, så att jag som autistisk fick ett system (detta hände ju långt senare).
Idag vet vi att det är en person en blir kär i – inte ett kön.
När en känner mkt för en människa, Blir de andra (oavsett kön), som en känt för tidigare), mindre tydliga — och den en känner kärlek till i nutid tar deras plats.
Så trängs det tillbaka (om det inte blir vi av ngn anledning), och andra — kanske kvinnor, kommer upp istället – eller rent av ngn ny.
det blir likt att vara heterosexuell –skillnaden är att vi riktar oss åt båda könen. Ofta är ngn starkare homosexuell och en annan starkare heterosexuell (mer sällan 50% åt båda håll).
Det fungerar På samma vis med ”kärlekshormonet” oxytosin (vid familjebildning, adoption, fosterhem).
Med andra ord – är det inte sodomi och röra – utan samma system som för ”vanlig” könsumgänge.
Ordförklaring: Sodomi kommer från Bibeln och syftar på det syndiga, lösaktiga livet i Sodom och Gomorra.