Genom SRF-Perspektiv nr 2 2013, möter vi pionjärer inom SRF:s flerhandikappverksamhet — Ingela, Hans och Maria.

Vi frågar oss hur SRF arbetat med synskadade med NPF genom åren.

Minska FÖRDOMAR och öka KUNSKAPEN

Ingela Olsson, Maria Liesland och Hans Östman har förutom synskadan en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Enligt dem är det ganska många SRF-are som har dessa problem. Men kunskapen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i framför allt våra distrikt och lokalföreningar är låg. Detta har gruppen bestämt sig för att ändra på.

Text: Sune Olsson Foto: Åsa Nilsson

För hundra år sedan berodde blindhet hos barn mestadels på infektioner eller olyckor. På 1950-talet berodde synskador och andra skador i hjärnan ofta på kuvösskador, men idag är hjärnsynskador den vanligaste anledningen till synskador. De flesta medlemmar med neuropsykiatriska störningar är synskadade sedan barndomen.

     SRF har under många år arbetat aktivt med flerfunktionshinderfrågor, i första hand hörselskada och rörelsehinder. Men synskadade med neuropsykiatriska problem har alltför länge varit en osynlig medlemsgrupp.

    Här berättar Hans Östman och Ingela Olsson lite om sig själva och ger dessutom tips och råd om hur möten och kurser ska kunna fungera bra även för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Hans Östman, 46 år, bor i Furuvik:

-Jag har varit aktiv i föreningslivet sedan 1990. Jag har Aspbergers syndrom i kombination med synskada. Jag har mina egenheter och specialintressen. Jag är mycket intresserad av matte och kan komma ihåg väldigt långa sifferserier. Jag spelar teater och är med i Gävle Bock & Tack teater.

     -Många av oss som har Aspberger är mycket ensamma människor som inte söker kontakt och ibland klär vi oss lite udda, fortsätter Hans Östman. Jag blev mycket mobbad i skolan. Jag tror de tyckte det var roligt att få mig att gråta. Men tack vare Unga Synskadade och SRF har jag kunnat börja bryta min isolering. Men jag är än i dag mycket orolig i förväg om jag ska på en kurs med övernattning.

Hans återkommer under vårt samtal flera gången till att många personer som har Aspbergers syndrom bokstavligt tolkar det folk säger:

     -Gör inga omskrivningar utan säg i klartext vad du menar, ingenting annat, uppmanar han!

    Hans kommer aldrig att glömma den gång han som siste deltagare anlände till en kurs.

     -Jag fick min rumsnyckel men inget mer. Ingen berättade hur det såg ut på kursgården eller presenterade mig för de andra deltagarna. Jag blev behandlad som luft. Jag höll på att få panik och ville bara sticka därifrån! Ett sådant bemötande får v aldrig ge människor! Många av oss som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar tar inte kontakt med andra människor. Vi hamnar lätt utanför.

     -SRF:s verksamhet är inte anpassad efter våra behov, säger Ingela Olsson. Det borde vara en självklarhet att alla SRF-are ska kunna delta i föreningens aktiviteter, men så är det inte.

{Bild}

{Bildtext: -Det är viktigt med bra bemötande för den som har neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, sa Hans Östman till deltagarna vid SRF:s organisationsråd i januari. Bredvid honom sitter Ingela Olsson. Att vara ute och informera är ett sätt att öka kunskapen om de som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.}

    Ingela Olsson, 41 år, bor i Töreboda. Hon gillar att sjunga, alltifrån schlager till gamla visor och allsång. Ingela har varit aktiv inom riksorganisationen Unga Synskadade.

    -Många inom Unga Synskadade som hade problem kom och pratade med mig, säger hon. Antagligen märkte de att jag inte heller var som alla andra.

     -Jag förstår lättare vad du menar om du är konkret då du pratar, gör inga omskrivningar utan tala rakt, fortsätter Ingela. ’om du säger att du ska ringa klockan tio så ring klockan tio, inte fem över tio för då har jag redan börjat undra om det hänt något.

     Gruppen menar att det är särskilt viktigt för den som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning att få ett bra bemötande i föreningen. Här är några av deras råd:

• Se till att det alltid finns en värd eller värdinna vid alla aktiviteter. Värden eller värdinnan måste kunna hjälpa till att beställa taxi, men framför allt hålla koll på att ingen ser ensam och övergiven ut.
• Distrikten bör ordna utbildningar om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
• Distrikten bör utse en person som är ansvarig för funktionshinderfrågor.
• Många av oss är mycket ensamma personer som sällan tar kontakt och inte vågar lita på folk. De kan ha blivit mobbade i skolan. Många av oss har motoriska störningar.
• Vårt humör kan växla väldigt snabbt. Vi säger ofta rakt ut utan omskrivningar vad vi tycker. Vi tolkar det folk säger bokstavligt.
• Många av oss talar osammanhängande och upprepar saker hela tiden.
• Vi vill ha ett umgänge på våra villkor.
• Försök inte skynda på oss, för det går inte, då låser det sig för oss.
• Om ni har begränsat med tid, förklara att ni bara kan prata en liten stund med mig nu och be att få återkomma senare då ni har mer tid.
• Det kan vara bra att personen alltid har en bestämd sittplats i matsalen eller möteslokalen så han eller hon känner sig mer trygg.
• På kvällen efter lektionernas slut blir man lätt ensam. De som känner varandra sedan tidigare träffas i smågrupper, men vi andra… Vad ska vi göra och vem kan vi vara med?

Gruppen har ytterligare råd och tips som du kan ringa till dem om. Se telefonnummer nedan.

Ytterligare en person, Maria Liesland ingår i gruppen. Hon hade dock inte möjlighet att delta vid intervjutillfället. Men Maria tillägger: Ganska många har så kallade ”savant-förmågor”, hjärnan är överutvecklad i en del avseenden men begränsad inom andra. Vi menar att SRF bör ta tillvara dessa resurser hos medlemmarna i förbundets alla led.

     För mer information, kontakta Ingela Olsson tel 073-036 37 71, Hans Östman tel 073-027 68 58 och Maria Liesland tel 070-608 15 33.