SRF:s flerhandikappgrupper sänder en hälsning till våra syn- och hörselskadade vänner i Örebro.
Bäst gör vi det genom ett FB-inlägg från förbundsjurist Anna Quarnström.
Hon har varit elev på Risbergska skolan, hon fångar det så fint i ord och tecken.
Jag tänker på mina år på Risbergska skolan. På tonårsfnitter. om drömmar om något större. Om normalitet och inkludering. På tragglande av versmått i svenskan. Om skolk som förbyttes till bra betyg och stipendium. Om tjuvrökning vid nödutgången med klasskamrater där vi försökte sortera våra liv. Även när de var osorterbara. Om korridorerna. De många korridorerna. Några av dem utan nödutgång.
Idag förbyttes samma korridorer till ett blodbad. En massaker. Terror.
Jag satt hemma hos min mor ikväll och försökte ta in det. Men det är ofattbart. Ryktena från Örebro säger att det rör sig om ett hatbrott. Statsministern säger att vi inte ska dra förhastade slutsatser. Någon i sociala medier konstaterade att om gärningsmannen vore något annat än en vit så skulle statsministern ha kallat det inträffade för ett terrorbrott.
Jag förbannar hatet. Jag förbannar det som göder hatet. Och jag försöker sortera det osorterbara. Så många liv. Fy fan. Bottenlöst.
Till mina döva och hörselskadade bröder och systrar som delar mina erfarenheter
🤟
TÄNKVÄRD DAGSVERS
Av Alf Henriksson
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland, blir den aldrig densamma mer.