LSS 30 ÅR
Sedan några år tillbaka anordnar SSIL Stora LSS-dagen, där olika funktionshinderorganisationer samverkar. I år infaller LSS-dagen idag, lördag.
Samtidigt fyller lagen om stöd och service 30 år. Det firar SFF med en prisbelönt dikt om ledsagning.
I en tidningsartikel från SRF-Perspektiv 2019, möter vi vinnaren av SRF:s skrivartävling.
”SKRIV LOSS” — KREATIV TÄVLING OM LEDSAGNING AVGJORD
Nu är sommarens stora skrivtävling avgjord. 23 bidrag kom in, en del på punktskrift andra som röstmemo och många på mejl. Temat för skrivtävlingen var ledsagning – ett ämne som berör många inom SRF. Frågan var vad skribenten har för relation till frågan och vad hen tänker och känner när den hör om ämnet. Alla tankar var välkomna och alla texter gavs feedback av en skrivpedagog.
Vinnarbidraget
Motivering:
”Med ett språk som fångar läsaren. Med ett innehåll som väcker tankar.
Med ett ljus som förbyts mot mörker. Meningen ’att endast resa, genom andras incheckningar på Facebook’ säger allt.”
Att få och förlora vingar
Att äntligen få vingar.
Att äntligen få extra ögon.
Att äntligen få gå en kurs.
Och dreja sin första tekopp.
Att äntligen få dansa, längst fram vid festivalscenen.
Att äntligen få resa, till Greklands vackra stränder, och Londons alla gator.
Det är att få ledsagning.
Men att höra beslutet, tungt landa på hallmattan.
Att gråta ned i jordgubbstårtan, när kursen tar sommarlov.
Att endast resa, genom andras incheckningar på Facebook.
Att I ensamhet lyssna, till bruset från grannens vattenledning.
Att förnimma när ljuset i ögonen slocknar.
Att känna just när vingarna bryts.
Det är att förlora sitt liv.
Desideria Jungelin, poet & författare
Hallå där Desideria Jungelin, vinnare i Skriv Loss
Bildtext: Desideria Jungelin förstapristagare i sommarens skrivtävling
Hur blev din dikt till?
– Jag var i en situation då jag riskerade att bli av med min ledsagning och funderade på vad det skulle innebära. Dikten bara kom till mig en dag. Jag spelade först in den på mobilen. Ofta kommer de bra idéerna när jag är ute på stan och inte har någonting att skriva på.
När och hur blev du intresserad av att skriva?
– Jag har skrivit seriöst sen jag var 16 år, och i dag är jag 21. Jag har alltid haft berättelser i huvudet som vill ut, både fiktiva och verkliga. Det skrivs för lite utifrån funktionshinderperspektivet.
Vilka berättelser är det du saknar?
– Så många. Det behövs inte bara att fler skönlitterära karaktärer har en synnedsättning, men också att de är en del av historien och att de inte är stereotypa. Handlingen behöver berättas av någon som faktiskt har en funktionsnedsättning. Det blir en helt annan berättelse när någon är delaktig.
Hur ser stereotypen ut, menar du?
– Om någon har en synnedsättning, så beskrivs den ofta som helt självständig. Det är ingenting negativt i sig men skapar en bild som inte alltid riktigt stämmer. Den behöver nyanseras. Det får jag fram i min dikt. Jag tar ett steg från det självständiga, men också från offerrollen.
Hur mycket läser du och har du någon favoritförfattare?
– Jag läser allt från gamla fiktiva romaner till självbiografier och diktsamlingar. Inom poesin finns en författare som heter Jenny Wrangborg, som har hjälpt mig i mitt skrivande. Hon använder enkla medel, precis som jag. Karin Boye är också väldigt bra.
Har du blivit publicerad tidigare?
– Ja, Tensta konsthall har ett textpris för ungdomar där jag kom tvåa för två år sedan.
Jag vann också tidningen Flammans skrivtävling i kulturdelen.
Priset är en skrivarkurs på distans, vad önskar du utveckla där?
– Att hålla liv i en berättelse till exempel men också hur man skapar bra karaktärer och miljöbeskrivningar. Det finns alltid saker att utveckla som skribent.