Den 27 juni för 144 år sedan föddes en av världens största handikapprofiler. Helen Keller – amerikansk författare och ”banbrytare” med dövblindhet.
Det vill SFF fira med en tidningstext från Lieslands gömmor.
SRF-Perspektiv nr 1 2018 hade flerfunktionshinder som tema, här möter vi bland annat Helen Keller.
Önskar skön läsning i sommarhettan!
/Maria Liesland
HELEN KELLER
Hennes kamp grep hela världen
Utrustad med en lysande begåvning och en okuvlig vilja lärde hon sig att läsa, skriva och tala flera språk. Hon var den första personen med dövblindhet som avlade en akademisk examen och hennes självbiografiska böcker såldes i miljonupplagor. 2018 var det 50 år sedan Helen Keller avled, 88 år gammal.
text: Mats Nihlén foto: arkiv
Helen Keller föddes den 27 juni 1880 i Alabama. 19 månader gammal drabbades hon av en mystisk sjukdom, som kallades för ”blodträngning i magen och hjärnan”. Läkarna trodde först inte att hon skulle överleva. Men tidigt en morgon försvann febern lika hastigt som den kommit. Glädjen var stor, men det gick så småningom upp för familjen att Helen inte kunde se eller höra. Snart glömde hon bort de få ord hon hade hunnit lära sig innan hon blev sjuk, eftersom hon inte längre kunde höra och härma ljuden omkring sig.
Det var först när den unga Anne Sullivan – lika genial som hängiven lärare – kom in i hennes liv som hon kunde bryta sig loss ur sin isolering. Helen var då knappt sju år och Anne började med utmaningen att ge den unga flickan ett språk. Helen Keller beskriver den första lektionen så här i sin självbiografi Mitt livs historia.
”Morgonen efter min lärarinnas ankomst tog hon mig med sig in i sitt rum och gav mig en docka. Sedan jag lekt med den en liten stund, stavade miss Sullivan långsamt i min hand ordet ’d-o-l-l’ (docka). Jag blev genast road av detta fingerspel och försökte att härma det. Då jag till sist lyckades att rätt markera bokstäverna, rodnade jag av barnslig glädje och stolthet. Jag sprang uppför trappan till min mor och gjorde om konststycket för henne.”
Under de följande dagarna lärde hon sig att stava många ord. Men det tog flera veckor innan hon förstod att varje sak har ett namn.
”Ju mera jag rörde vid tingen och lärde känna deras namn och användning, desto mer glad och tillitsfull blev min känsla av frändskap med den övriga världen. Jag hade nu funnit nyckeln till allt språk och var ytterst ivrig att få lära mig begagna den”, skriver hon i samma självbiografi.
Helen var en otroligt flitig och duktig elev, och hon lärde sig mer och mer. Tidningarna började skriva om henne som ett ”mirakel” och ett ”intellektuellt underbarn”. På sin tioårsdag fick hon en skrivmaskin av sin pappa. I samma veva började hon lära sig tala. Redan efter elva lektioner för en skicklig dövlärare i Boston kunde Helen någorlunda hjälpligt säga: ”Jag är inte stum längre”.
1896–1898 gick Helen i en flickskola för vanliga barn, Anne var med under lektionerna och stavade i hennes hand. 1900 skrevs Helen in vid Radcliffe College i Cambridge, Massachusetts. Under sina fyra år där hyrde hon en lägenhet i staden tillsammans med Anne. En damtidning erbjöd henne en stor summa pengar för en följetong om henne själv, och hon började på boken Mitt livs historia som kom ut 1903 (på svenska 1920). 1904 tog hon sin akademiska examen. Över hela Amerika lärde man känna hennes bedrift och beundran var stor, inte bara för henne utan också för Anne. De två hade blivit ett begrepp.
Efter en vän fick de ärva en summa pengar och köpte sig nu en gammal gård, en timmes resa från Boston. 1905 gifte sig Anne med John Macy. De bosatte sig alla tre på gården utanför Boston. Nu började den lyckligaste och kanske mest bekymmerslösa tiden i Helen och Annes liv. Anne älskade att laga mat, och huset var nästan alltid fullt med gäster. När någon spelade på orgeln i vardagsrummet svängde Helen kroppen fram och tillbaka som om ljudvågorna satte henne i rörelse.
År 1910 började Helen och Anne sin första stora föredragsturné över Amerika, och under de följande fem åren besökte de 123 städer och talade inför uppemot 250 000 människor. En filmproducent ville göra en film om Helen och hennes liv, och hon sa ja, eftersom hon behövde pengar. I Hollywood träffade hon bland annat Charlie Chaplin, och de blev mycket goda vänner. Tio år senare började Helen och Anne resa runt och tala på kabaré- och revyteatrar, något som de höll på med i fyra år. Anne var nära 60 år när de gav upp showlivet och började hålla föredrag för Amerikas 100 000 blinda igen. De reste också runt i Europa. När Anne dog 1936 kände Helen en enorm saknad och sorg.
William Gibson skrev 1960 en teaterpjäs, The Miracle Worker, om lärarinnans hängivna arbete med Helen Keller. Helen fortsatte att resa runt i världen och hålla föredrag. Hennes brinnande intresse för människor och resor hjälpte henne över sorgen efter Anne. Våren 1957 besökte hon Sverige och mottogs i audiens hos kung Gustav VI Adolf.
Helen fick en lång rad vänner över hela världen, vänner som betydde oerhört mycket för henne. Själv uttrycker hon det så här i sin självbiografi:
”Mina vänner har gett innehåll åt mitt livs historia. På tusen sätt har de förvandlat mina lyten till verkliga företräden och satt mig i stånd att lugn och lycklig vandra i tystnaden och mörkrets skugga.”
Helen Keller avled den 1 juni 1968 i sitt hem i Westport, USA.
Helen Kellers levnadsöde har väckt beundran hos en hel värld. Hennes självbiografiska böcker, bland annat Historien om mitt liv (1903), gick ut i stora upplagor och översattes till flera språk.
Bildtext: Helen läser på sin unga lärare Anne Sullivans läppar.
Syntolkning: Svartvitt foto där Helen och Anne sitter vända mot varandra. Helen rör vid Annes läppar. De bär båda hellånga vita klänningar med förkläden, puffärmar och hög krage. De har båda mörkt lockigt hår.
Bildtext: Helen Keller i trädgården vid sitt hem på Long Island, New York, 1933 med sin grand danoise Helga och de två scotch terrierna Beushee och Darkie. Helens autograf skymtas på fotografiet.
Syntolkning: Svartvitt foto där Helen sitter på gräset i en storblommig sommarklänning, hon är vänd i profil mot fotografen. Helen har lockigt uppsatt hår som blänker i solljuset. Bredvid henne på ena sidan sitter en stor hund och på andra sidan står två små svarta hundar uppe på en utsmyckad stenbänk. Bakom syns stora träd och buskar.
Bildtext: Bilden till höger:
1957 besökte Helen Keller Stockholm och De Blindas Förening. Ett av alla besök var på Tomteboda Blindinstitut.
Helen Keller gör här entré i skolans aula. Två år efter hennes besök bildades föreningen Sveriges Dövblinda, nuvarande FSDB.
Syntolkning: Svartvitt foto där Helen och Polly står inför några kostymklädda män och kvinnor. Helen bär en mörk klänning med vita prickar, hatt och halsband. Hon håller i Pollys ena hand och känner samtidigt på hennes mun med den andra handen. Polly bär en mörk klänning med flera knappar, samt hatt med flor.
Bildtext: Mittenbilden:
Helen Keller med sin medresenär Polly Thompson, vid en presskonferens på amerikanska ambassaden i Stockholm 1957. I bakgrunden De Blindas Förenings* dåvarande ordförande Charles Hedkvist. Helen Keller hann också träffa kung Gustaf VI Adolf på slottet och vara hedersgäst vid en lunch på Stockholms Stadshus. * tidigare namn på SRF.
Syntolkning: Svartvit bild där Helen står mitt i en skara kvinnor och flickor, flera av dem bär folkdräkt eller andra högtidskläder. Helen bär mörk kavaj och kjol, samt vit hatt och en stor blomma på bröstet. Bredvid går tolken Polly, också klädd i mörka finkläder och vit hatt. Polly håller i Helens hand och tolkar åt henne.