Hur är det då att bara vara ”halvt autistisk”? Att leva i en värld av ”mellanförskap”?
Det skildrar poet Desideria Jungelin så målande.
Fler ord är överflöd, läs och grunna!
/admin Mia
MELLANFÖRSKAP
Idag fick vi fri skrivtid på svenskan, och jag ville skriva något om utanförskapet eller mellanförskapet i att ha delar av men inte en hel diagnos och att känna sig ensam.
Fast i en plastbubbla.
Genomskinlig.
Men ändå ogenomtränglig.
Jag är med.
Jag ser…
Jag hör.
Men ändå är jag långt borta.
Avskärmad.
I min egen skuggvärld.
Instängd med mina demoner.
Allt är deterministiskt.
Biologiskt och genetiskt.
Oförändringsbart.
Jag är fast här i mellanvärlden.
Aldrig ska någon släppa ut mig.
Aldrig ska någon öppna en dörr.
Eller en dragkedja.
Sträcka ut en hand.
Och hjälpa mig upp.
Aldrig ska någon le mot mig.
Och säga ”välkommen hit, till världen och till din frihet”.